Mitt i allt elände så fick jag detta hembudat från interflora :) Ett arrangemang från min gode vän Putte och hans fru Jessica och deras ubersöte son Elliott. Glöggekstrakt, coolt nu kan jag göra egen glögg :) TACK!!!
tisdag 30 november 2010
måndag 29 november 2010
Det blir inte alltid som man tänkt sig.....
Det är märkligt hur livet ibland tar en oväntad vändning.
För mig är det inte första gången det händer, ska man börja räkna alla motgångar man mött i sitt liv så skulle jag kunna skriva en hel bok vid det här laget.
Det är dock andra gången som jag utsätts för denna sortens prövning...
Bar på en hemlighet....en hemlighet som snart skuelle släppas, men ödet ville annorlunda och ännu en gång står jag på ruta ett.
Var gravid och hade kommit ända till vecka 11 när ngt måste ha gått riktigt fel.
Under rätt traumatiska former så fick jag föras akut in till SÖS i Torsdags där jag blev inlagd pga de kraftiga blödningar jag hade, man konstaterade även missfall i veckan jag var i men fick också veta att det lilla livet antagligen slutat utvecklas redan i v9.
Ja det här var ju också en anledning till mitt dåliga uppdaterande om min träning och framgångarna där....Har ju mått märkligt hela graviditeten, andnöd efter att ha gått en trappa på jobbet, andfådd så fort jag gått lite för fort, spyfärdig i tid å otid, haft en trötthet som inte är av denna värld...
Visste med andra ord inte riktigt vad jag skulle skriva här utan att avslöja vad som var på gång...Siktade framåt och tänkte att det får bli en blogg om vägen tillbaka sen.
Nu blev det inte så heller....allt kan bara beskrivas med ett enda ord SUCK!!
Vi får helt enkelt ta det från början igen....
Jag är ju jag och jag har ju inte direkt något problem att prata om saker och ting, det är ju också mitt lilla sätt att bearbeta saker och ting.
Motgångar möter man dagligen i livet, vill väl gärna tro att det finns en mening med det som händer även om det är svårt att se det när man är mitt uppe i det men en sak vet jag LIVET GÅR VIDARE....det går alltid vidare.
Har ju i mitt liv så mycket underbara människor omkring mig, det är kärleken, övriga familjen alla mina vänner och alla andra inom ramen av nära och kära.
Det kommer man långt med även om man ibland bara vill lägga sig ner och dra ngt gammalt över sig, blunda å bara vakna upp å allt är bara så där perfekt!
Tyvärr funkar inte livet så, men man får ta det som det kommer och glädjas åt de små detaljerna här i livet.
En sak jag lärt mig på den hårda vägen, man får aldrig någonsin ta ngt för givet...aldrig någonsin...och man får heller aldrig heller ge upp!!
Är hemma från jobbet ett par dagar och samlar lite kraft och skingrar lite tankar, mina chefer har varit helt underbara i det här och har sagt att jag får ta den tid jag behöver...känns rätt skönt att ha det så, att bara få det stödet.
Tog en lång promenad i snön imorse...en timme med bra musik i mina öron...lite som balsam för själen mitt i allt.
Den tunga styrketräningen får vika lite åt sidan ett par dagar men tanken är att jag så smått ska försöka komma tillbaka med det.
Kommer snart igen och är den där genuint starka lyckliga och glada Jempa igen...
Ge mig lite tid bara =)
Vid tangenterna
Eder Jempa
För mig är det inte första gången det händer, ska man börja räkna alla motgångar man mött i sitt liv så skulle jag kunna skriva en hel bok vid det här laget.
Det är dock andra gången som jag utsätts för denna sortens prövning...
Bar på en hemlighet....en hemlighet som snart skuelle släppas, men ödet ville annorlunda och ännu en gång står jag på ruta ett.
Var gravid och hade kommit ända till vecka 11 när ngt måste ha gått riktigt fel.
Under rätt traumatiska former så fick jag föras akut in till SÖS i Torsdags där jag blev inlagd pga de kraftiga blödningar jag hade, man konstaterade även missfall i veckan jag var i men fick också veta att det lilla livet antagligen slutat utvecklas redan i v9.
Ja det här var ju också en anledning till mitt dåliga uppdaterande om min träning och framgångarna där....Har ju mått märkligt hela graviditeten, andnöd efter att ha gått en trappa på jobbet, andfådd så fort jag gått lite för fort, spyfärdig i tid å otid, haft en trötthet som inte är av denna värld...
Visste med andra ord inte riktigt vad jag skulle skriva här utan att avslöja vad som var på gång...Siktade framåt och tänkte att det får bli en blogg om vägen tillbaka sen.
Nu blev det inte så heller....allt kan bara beskrivas med ett enda ord SUCK!!
Vi får helt enkelt ta det från början igen....
Jag är ju jag och jag har ju inte direkt något problem att prata om saker och ting, det är ju också mitt lilla sätt att bearbeta saker och ting.
Motgångar möter man dagligen i livet, vill väl gärna tro att det finns en mening med det som händer även om det är svårt att se det när man är mitt uppe i det men en sak vet jag LIVET GÅR VIDARE....det går alltid vidare.
Har ju i mitt liv så mycket underbara människor omkring mig, det är kärleken, övriga familjen alla mina vänner och alla andra inom ramen av nära och kära.
Det kommer man långt med även om man ibland bara vill lägga sig ner och dra ngt gammalt över sig, blunda å bara vakna upp å allt är bara så där perfekt!
Tyvärr funkar inte livet så, men man får ta det som det kommer och glädjas åt de små detaljerna här i livet.
En sak jag lärt mig på den hårda vägen, man får aldrig någonsin ta ngt för givet...aldrig någonsin...och man får heller aldrig heller ge upp!!
Är hemma från jobbet ett par dagar och samlar lite kraft och skingrar lite tankar, mina chefer har varit helt underbara i det här och har sagt att jag får ta den tid jag behöver...känns rätt skönt att ha det så, att bara få det stödet.
Tog en lång promenad i snön imorse...en timme med bra musik i mina öron...lite som balsam för själen mitt i allt.
Den tunga styrketräningen får vika lite åt sidan ett par dagar men tanken är att jag så smått ska försöka komma tillbaka med det.
Kommer snart igen och är den där genuint starka lyckliga och glada Jempa igen...
Ge mig lite tid bara =)
Vid tangenterna
Eder Jempa
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)