Operation Uppbyggnad...

pågår.....

Inne på min 7e vecka nu med tung träning och ett högre kaloriintag.
Jag har ju varvat med lite lätt jogging på morgonkvistarna som dock resulterat i en benhinneinflammation.
Nu kör jag på motionscykeln istället och det fungerar bra, håller mig till 3 morgnar i veckan å det mest för att hålla flåset uppe.
Har inte ställt mig på vågen och skulle nog inte våga göra det just nu då jag vet hur jag stirrat mig blind på den tidigare....dessutom behöver jag ju inte tänka på det just nu då operation uppbyggnad pågår å det är såååå skönt :)
Skärpet på byxorna är inne på sista hålet och är lite för stort nu, ökar styrkemässigt för var gång jag tränar så med andra ord så går det ju åt rätt håll och enligt planering även om jag rent spontant inte tycker att det syns.

Kosten funkar fint den med och jag har inga större problem med den trots att jag är en stor jävla godisråtta egentligen...det håller jag till helgen och njuter desto mer av det då.
Hahahaha klockan två varje dag håller mina kollegor koll på mig å frågar om det inte är dags för mellanmål, finns alltså inte en chans att jag missar det hahaaaha Klockrent!!!

Har tränat rätt mycket på jobbet mitt nu vilket faktiskt har varit riktigt skönt, man är så gott som ensam om kvällarna förutom någon enstaka kväll då det droppat in 2- 3 pers till..det jämfört med de kvällar då jag kört på SATS i Haninge och det är PACKAT med folk, kö till maskinerna, smockat vid de fria vikterna phuuu..då är jag så glad att jag har den här möjligheten som jag faktiskt har att kunna välja!
En ska som jag tänkte på senast igår när jag körde på SATS, ja inte bara där utan på andra gym också..Varför i hela friden ägnar man sitt pass på att bla stå och prata i telefon? Eller stå i små klungor med polarna för att bara stå å snacka massa skit? Kan ju inte direkt bli ett effektivt pass om jag får säga det själv, men visst jag kanske har fel...Är jag på gymmet då KÖR jag, privatlivet det tar jag sen.
En annan sak som hände mig för två veckor sen som stör mig som f a n, jag står och kör tricepspressar, rätt så tungt och fokuserat...mitt uppe i mina pressar så står en kille där och frågar om jag har många set kvar där...Jag svarade givetvis inte och körde klart sen svarade jag. Men hur i helvete är man funtad om man gör så? Inte skulle väl jag gå fram och fråga ngn mitt uppe i en övning, det är nästintill brist på respekt och sunt förnuft tycker jag.
Ja mkt galet får man både se och höra, även vara med om men som sagt ibland får man sig ett å annat skratt också!
Tackar mina heliga gudar för det :)

Bjuder på lite bilder från förr, startvikt 98....på de två första hade jag gått ner 10 kg men hade en lång väg kvar......
Glöm för all del inte bort att ingenting är omöjligt, det är bara Du själv som sätter gränserna...





Ha en underbar dag!
//Jempa