Träningen flyter på, precis som beräknat.
Just nu känns det bara så bra....Linda har lagt upp en ny kostplan och gjort ett nytt träningsupplägg till mig och det känns kanon.
Vi satsar på uppbyggnad nu under 3-4 månader, vilket indirekt innebär ett högre kaloriintag och tyngre träning.
Det är ett upplägg som passar mig väldigt bra, jag är aldrig hungrig, massa energi till träningen och jag behöver INTE väga mig...Tjohoooooooo!!!
Tre veckor in med träning har gått, vågen skiter jag fullkomligt i och maten sköter jag...Kokar ägg på kvällarna, väger maten innan den tillagas, planerar och väger morgondagens mellanmål, förbereder drinkarna (protein inte sprit:)Intar kvällsmål innan läggdags, packar träningsväskan så det är klart till morgondagen, varje dag.
Man kan väl säga att jag har ett flow just nu...klockan fem varje morgon ringer klockan å ja visst så vill man slänga ut den och somna om ibland, men med drömmar kommer man ingen vart...bara till att göra det!
Märker själv att jag blivit mycket mer harmonisk i mig själv och känner mig fasen lyckligare som människa och individ också.
Sen blir det ju inte sämre av att man märker att resultaten kommer sakta men säkert.
Var på en föreläsning med en myckt bra pensionerad läkare om varför vi idag mår så dåligt trots att vi har det så bra.
Han var otroligt inspirerande på ett kul sätt..Han berättade iallafall att läkemedlet Prozac har samma effekt som ett träningspass.
Det hade jag inte en aning om men att träningspass hade en positiv påverkan det visste jag ju...endorfiner hej å hå :)
Tränade med Linda på Delta igår, körde enligt nya upplägget och testade även vart jag låg rent styrkemässigt...glädjande nog så börjar jag komma tillbaka till där jag en gång var, det känns underbart och är ett litet kvitto på att allt är på väg åt rätt håll och att jag håller rätt fil på vägen :)
Strikt, grymt tungt och mycket korrekt utförande = Bra betyg
Nu ska jag köra på och det känns bara så jäkla rätt....
Ikväll ska jag träffa min gamla och gode vän Petra Hoff på Söder för en bit mat och gott å dricka, vi har lite att avhandla då vi inte träffats på väldigt länge.
Ska bli så skoj, Petra är en av dessa underbara vänner som man varken träffar eller pratar med så ofta men när man väl gör det så är det som igår.
Sånt är underbart.
Imorgon bär det av till Mcmässan med andra underbara vänner, Petra och Harald hårfager för att sen framåt kvällskvisten göra gamle Anchor osäkert, givetvis med en middag hemma hos Carina innan....Får en svag känsla av att helgen kommer att gå i ett..Söndag avslutar jag högtidligt med att träffa Jessica och ev Thilde över en fika också.....om gud vill och byxorna håller det vill säga :)
Veckan som gått har också gått i ett, träning morgon och kväll, dessutom har jag haft mitt första championmöte på språket engelska och mitt första protokoll för det är nu skrivet och ivägskickat för justering...
Mycket nu men det är kul och det flyter verkligen på....
Känns nästan lite för bra just nu....men det är väl så det ska vara :)
En liten tanke:
Optimisten lever 7,5 år längre än pessimisten
Ha en trevlig Fredagkväll därute!
Eder Jempa
fredag 28 januari 2011
fredag 21 januari 2011
onsdag 19 januari 2011
Val
Läste ett inlägg i en av bloggarna som jag flitigt besöker och kunde inte låta bli att lägga in det här då de ligger mycket i det....
" Vid varje ögonblick i vårt liv har vi oändligt antal möjliga val.
Men i varje ögonblick finns ett val som skapar glädje för den som väljer det och glädje för den som blir påverkad av valet.
I varje val jag gör förgrenar sig konsekvenserna oändligt långt bort. Väven som börjar vävas är oändlig.
Varje val jag gör skapar i mig antingen välbefinnande eller obehag.
Lyssna på kroppen. Den berättar för dig vilka slags val du gör "
Kay Pollak
" Vid varje ögonblick i vårt liv har vi oändligt antal möjliga val.
Men i varje ögonblick finns ett val som skapar glädje för den som väljer det och glädje för den som blir påverkad av valet.
I varje val jag gör förgrenar sig konsekvenserna oändligt långt bort. Väven som börjar vävas är oändlig.
Varje val jag gör skapar i mig antingen välbefinnande eller obehag.
Lyssna på kroppen. Den berättar för dig vilka slags val du gör "
Kay Pollak
Live your life....
Två veckor in i träningen så är det nog dags att blogga vidare om just detta...Träning, kost och hälsa..det jag verkligen brinner för!
En höst och vinter full av tråkigheter och motgångar har nu lämnats i ett kapitel bakom mig (IGEN...), jag har bläddrat vidare och känner mig faktiskt oerhört mycket starkare än på länge.
Livet är inte lätt alla gånger, kommer inte att vara heller...Vems och vilket liv flyter på utan vare sig motgångar och enbart medvind?
Kan nog gissa: INGENS!!!
Nu tar vi det härifrån och nu...
Trots den positiva människa jag kanske mest är känd för att vara i mina närmsta kretsar, så har jag ju som välkänt inte mått allt för väl även om min utsida har sagt något helt annat.
Man kommer till en punkt när man kan välja att i princip bara lägga sig ner och "dö" och bara bestämma sig för att livet är skit, det blir en ond spiral av det...jag kom till den punkten och kände att det är nu det måste ske, min vilja och unika förmåga att vända det negativa till något positivt istället.
Det kommer inte över en natt, det måste jag erkänna men jag har undermedvetet börjat bearbeta alla tankar och frågor om vad som är viktigt för mig, vad får mig att må bra...Det är ju träningen och valet var ju inte så svårt när man känner att man inte trivs med sig själv längre, man går mest runt å känner sig smårund, kläderna passar inte och när man dessutom börjar välja chokladbollar till eftermiddagsfikat istället för det sundare alternativet...ja då har det gått långt, för att vara mig!
Jag är ju lite av svart eller vitt när det gäller träningen, bestämmer jag mig för att köra ja då gör jag det och jag gör det helhjärtat.
Jag vill ha resultat, inga halvdana resultat med ngt kilo hit eller dit..Jag vill ha en fast tight kropp med mkt mer muskler...då krävs det både tid, planering och en jävla disciplin.
Enkelt, javisst...men inte lätt, men det går.
Träffade min gode vän och coach Linda i Lördags över en mkt trevlig lunch i Farsta C, lite prat om hur livet har varit sen vi sågs sist...Vi sågs sist innan jag blev gravid så det är ju ett tag sen.
Vi pratade om var jag står idag och hur jag känner både fysiskt och mentalt efter missfallet, det var skönt riktigt skönt.
Det man inte tänker på är allt som kroppen går igenom, alla hormoner, hela proceduren som man som kvinna tvingas genomgå både kroppsligt och mentalt i och med missfall.
Nu ska vi ses på Lördag igen, då läggs en plan upp för våren...Både kosten och ett nytt träningsupplägg.
Känns på ren svenska jävligt skönt, det är ju där min fokus får ligga nu.
Ett tu tre...back to the days....så får saker och ting ske när de sker.
Träningen flyter på igen, och det ger mig glädje och små lyckorus.
Hade förövrigt utvecklingssamtal med en av mina chefer i förra veckan...
Feedbacken jag fick var så överväldigande positivt så jag kunde inte annat än å le, fick nästan en liten tår i ögat..Känner mig som klippt och skuren för detta å jag älskar mitt jobb...Hur ofta har man fått känna så?
En rejäl utmaning som dock väntar mig är att många av de alla möten jag sitter med i nu kommer att bli nordiska med deltagare från andra länder, de kommer att ske på engelska vilket och indirekt också innebär protokollskrivning på engelska.
Hostade till lite lätt när chefen nämnde det, men va fan....det löser sig, hur bra blir inte det att utöka CV´t med?!
Har nu fått tillåtelse att gå en kurs i affärsengelska som bekostas av företaget, alldeles lysande....allt bara löser sig liksom.
Men jag kan ju å andra sidan känna lite smått efter alla år och alla turer att det är min tur med lite flyt nu :)
Så vad säger ni...kör vi så det ryker eller?
Ha en underbar dag därute för det tänker jag ha!!
Kram
Eder Jempa
En höst och vinter full av tråkigheter och motgångar har nu lämnats i ett kapitel bakom mig (IGEN...), jag har bläddrat vidare och känner mig faktiskt oerhört mycket starkare än på länge.
Livet är inte lätt alla gånger, kommer inte att vara heller...Vems och vilket liv flyter på utan vare sig motgångar och enbart medvind?
Kan nog gissa: INGENS!!!
Nu tar vi det härifrån och nu...
Trots den positiva människa jag kanske mest är känd för att vara i mina närmsta kretsar, så har jag ju som välkänt inte mått allt för väl även om min utsida har sagt något helt annat.
Man kommer till en punkt när man kan välja att i princip bara lägga sig ner och "dö" och bara bestämma sig för att livet är skit, det blir en ond spiral av det...jag kom till den punkten och kände att det är nu det måste ske, min vilja och unika förmåga att vända det negativa till något positivt istället.
Det kommer inte över en natt, det måste jag erkänna men jag har undermedvetet börjat bearbeta alla tankar och frågor om vad som är viktigt för mig, vad får mig att må bra...Det är ju träningen och valet var ju inte så svårt när man känner att man inte trivs med sig själv längre, man går mest runt å känner sig smårund, kläderna passar inte och när man dessutom börjar välja chokladbollar till eftermiddagsfikat istället för det sundare alternativet...ja då har det gått långt, för att vara mig!
Jag är ju lite av svart eller vitt när det gäller träningen, bestämmer jag mig för att köra ja då gör jag det och jag gör det helhjärtat.
Jag vill ha resultat, inga halvdana resultat med ngt kilo hit eller dit..Jag vill ha en fast tight kropp med mkt mer muskler...då krävs det både tid, planering och en jävla disciplin.
Enkelt, javisst...men inte lätt, men det går.
Träffade min gode vän och coach Linda i Lördags över en mkt trevlig lunch i Farsta C, lite prat om hur livet har varit sen vi sågs sist...Vi sågs sist innan jag blev gravid så det är ju ett tag sen.
Vi pratade om var jag står idag och hur jag känner både fysiskt och mentalt efter missfallet, det var skönt riktigt skönt.
Det man inte tänker på är allt som kroppen går igenom, alla hormoner, hela proceduren som man som kvinna tvingas genomgå både kroppsligt och mentalt i och med missfall.
Nu ska vi ses på Lördag igen, då läggs en plan upp för våren...Både kosten och ett nytt träningsupplägg.
Känns på ren svenska jävligt skönt, det är ju där min fokus får ligga nu.
Ett tu tre...back to the days....så får saker och ting ske när de sker.
Träningen flyter på igen, och det ger mig glädje och små lyckorus.
Hade förövrigt utvecklingssamtal med en av mina chefer i förra veckan...
Feedbacken jag fick var så överväldigande positivt så jag kunde inte annat än å le, fick nästan en liten tår i ögat..Känner mig som klippt och skuren för detta å jag älskar mitt jobb...Hur ofta har man fått känna så?
En rejäl utmaning som dock väntar mig är att många av de alla möten jag sitter med i nu kommer att bli nordiska med deltagare från andra länder, de kommer att ske på engelska vilket och indirekt också innebär protokollskrivning på engelska.
Hostade till lite lätt när chefen nämnde det, men va fan....det löser sig, hur bra blir inte det att utöka CV´t med?!
Har nu fått tillåtelse att gå en kurs i affärsengelska som bekostas av företaget, alldeles lysande....allt bara löser sig liksom.
Men jag kan ju å andra sidan känna lite smått efter alla år och alla turer att det är min tur med lite flyt nu :)
Så vad säger ni...kör vi så det ryker eller?
Ha en underbar dag därute för det tänker jag ha!!
Kram
Eder Jempa
måndag 3 januari 2011
2011..Du är så välkommen
2010 är året som man bara skulle vilja lägga i någon kartong, lägga längst ner i källaren och bara glömma bort...för alltid..eller nja vissa detaljer av året har väl inte varit helt åt fanders, det har ju funnits mkt glädje å annat kul mitt i allt elände också.
Men jag ljuger inte om jag säger att det har varit tufft, riktigt tufft..tårarna som har bränt inombords, har varit så svag kännt mig som en jävla vekling...ett steg fram två steg bak...Blivit ledsen å tagit åt mig av småsaker, ja rent utav jävligt skör å känslig.
Man kommer till en punkt när man nästan blir lite rädd för sig själv och dem tankar som rör om i huvudet på en...hur jävla svag kan man bli?
Nu har jag iallafall lagt upp en plan, jag ska se livet från den ljusa sidan och verkligen sikta framåt, lägga allt som varit bakom mig.
Mitt liv börjar nu och jag tänker leva det...fullt ut!
Mitt egenhändigt skrivna dokument med Mina delmål för träningen har dammats av, och jag kommer att ta det steg för steg...kostschemat finns där och Linda finns där, dt är väl nu jag verkligen bör ta tillvara på alla möjligheter som faktiskt ligger för mig när det gäller den biten.
Träningschemat är även det upputsat och proteinpulvret likaså...vet ju att jag kan, vt ju att bestämmer jag mig så går det ju....been there done that.
Det är discilplinen, mitt jäklar anamma och tid på gymmet som krävs, då kommer det gå min väg.
Målet skulle kunna vara hur stort som helst och det är det ju egentligen, rätt var det är så är det plus på stickan igen, när? det vet bara ödet och fram tills dess så kommer fokuset att ligga på att komma i bra form och bara se till att må jäkligt bra...men målet att en dag tävla lever kvar och jag vet att Linda kommer att se till att det blir av...förr eller senare!
Jag får ta allt från där jag står idag....
Nyåret firade Jag och A tillsammans med hans broder Patrik och Thilde å lilla Molly, det var det lugnaste nyåret ever å det var precis exakt det vi behövde.
Trevligt sällskap, god mat och dryck.... Tack för det P och T, en underbart trevlig kväll i vanlig ordning i erat härliga sällskap!
Beslutet att inte fira nyåret i Nykvarn som alla andra år var nog rätt klokt, där hade de hållit igång till 8.30 på nyårsdagen :)palla!!! hahahaahha
Passar även på att ge Thilde och Patrik Ett extra stort grattis mitt i alla ledsamheter som vi drabbats av.
Thilde: Skam den som ger sig va? riktigt riktigt skoj :)
Som sagt 2011, nya tider och nya möjligheter...Nu kör vi så det ryker!!
Stor Kram
Eder Jempa
Men jag ljuger inte om jag säger att det har varit tufft, riktigt tufft..tårarna som har bränt inombords, har varit så svag kännt mig som en jävla vekling...ett steg fram två steg bak...Blivit ledsen å tagit åt mig av småsaker, ja rent utav jävligt skör å känslig.
Man kommer till en punkt när man nästan blir lite rädd för sig själv och dem tankar som rör om i huvudet på en...hur jävla svag kan man bli?
Nu har jag iallafall lagt upp en plan, jag ska se livet från den ljusa sidan och verkligen sikta framåt, lägga allt som varit bakom mig.
Mitt liv börjar nu och jag tänker leva det...fullt ut!
Mitt egenhändigt skrivna dokument med Mina delmål för träningen har dammats av, och jag kommer att ta det steg för steg...kostschemat finns där och Linda finns där, dt är väl nu jag verkligen bör ta tillvara på alla möjligheter som faktiskt ligger för mig när det gäller den biten.
Träningschemat är även det upputsat och proteinpulvret likaså...vet ju att jag kan, vt ju att bestämmer jag mig så går det ju....been there done that.
Det är discilplinen, mitt jäklar anamma och tid på gymmet som krävs, då kommer det gå min väg.
Målet skulle kunna vara hur stort som helst och det är det ju egentligen, rätt var det är så är det plus på stickan igen, när? det vet bara ödet och fram tills dess så kommer fokuset att ligga på att komma i bra form och bara se till att må jäkligt bra...men målet att en dag tävla lever kvar och jag vet att Linda kommer att se till att det blir av...förr eller senare!
Jag får ta allt från där jag står idag....
Nyåret firade Jag och A tillsammans med hans broder Patrik och Thilde å lilla Molly, det var det lugnaste nyåret ever å det var precis exakt det vi behövde.
Trevligt sällskap, god mat och dryck.... Tack för det P och T, en underbart trevlig kväll i vanlig ordning i erat härliga sällskap!
Beslutet att inte fira nyåret i Nykvarn som alla andra år var nog rätt klokt, där hade de hållit igång till 8.30 på nyårsdagen :)palla!!! hahahaahha
Passar även på att ge Thilde och Patrik Ett extra stort grattis mitt i alla ledsamheter som vi drabbats av.
Thilde: Skam den som ger sig va? riktigt riktigt skoj :)
Som sagt 2011, nya tider och nya möjligheter...Nu kör vi så det ryker!!
Stor Kram
Eder Jempa
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)