En höst och vinter full av tråkigheter och motgångar har nu lämnats i ett kapitel bakom mig (IGEN...), jag har bläddrat vidare och känner mig faktiskt oerhört mycket starkare än på länge.
Livet är inte lätt alla gånger, kommer inte att vara heller...Vems och vilket liv flyter på utan vare sig motgångar och enbart medvind?
Kan nog gissa: INGENS!!!
Nu tar vi det härifrån och nu...
Trots den positiva människa jag kanske mest är känd för att vara i mina närmsta kretsar, så har jag ju som välkänt inte mått allt för väl även om min utsida har sagt något helt annat.
Man kommer till en punkt när man kan välja att i princip bara lägga sig ner och "dö" och bara bestämma sig för att livet är skit, det blir en ond spiral av det...jag kom till den punkten och kände att det är nu det måste ske, min vilja och unika förmåga att vända det negativa till något positivt istället.
Det kommer inte över en natt, det måste jag erkänna men jag har undermedvetet börjat bearbeta alla tankar och frågor om vad som är viktigt för mig, vad får mig att må bra...Det är ju träningen och valet var ju inte så svårt när man känner att man inte trivs med sig själv längre, man går mest runt å känner sig smårund, kläderna passar inte och när man dessutom börjar välja chokladbollar till eftermiddagsfikat istället för det sundare alternativet...ja då har det gått långt, för att vara mig!
Jag är ju lite av svart eller vitt när det gäller träningen, bestämmer jag mig för att köra ja då gör jag det och jag gör det helhjärtat.
Jag vill ha resultat, inga halvdana resultat med ngt kilo hit eller dit..Jag vill ha en fast tight kropp med mkt mer muskler...då krävs det både tid, planering och en jävla disciplin.
Enkelt, javisst...men inte lätt, men det går.
Träffade min gode vän och coach Linda i Lördags över en mkt trevlig lunch i Farsta C, lite prat om hur livet har varit sen vi sågs sist...Vi sågs sist innan jag blev gravid så det är ju ett tag sen.
Vi pratade om var jag står idag och hur jag känner både fysiskt och mentalt efter missfallet, det var skönt riktigt skönt.
Det man inte tänker på är allt som kroppen går igenom, alla hormoner, hela proceduren som man som kvinna tvingas genomgå både kroppsligt och mentalt i och med missfall.
Nu ska vi ses på Lördag igen, då läggs en plan upp för våren...Både kosten och ett nytt träningsupplägg.
Känns på ren svenska jävligt skönt, det är ju där min fokus får ligga nu.
Ett tu tre...back to the days....så får saker och ting ske när de sker.
Träningen flyter på igen, och det ger mig glädje och små lyckorus.
Hade förövrigt utvecklingssamtal med en av mina chefer i förra veckan...
Feedbacken jag fick var så överväldigande positivt så jag kunde inte annat än å le, fick nästan en liten tår i ögat..Känner mig som klippt och skuren för detta å jag älskar mitt jobb...Hur ofta har man fått känna så?
En rejäl utmaning som dock väntar mig är att många av de alla möten jag sitter med i nu kommer att bli nordiska med deltagare från andra länder, de kommer att ske på engelska vilket och indirekt också innebär protokollskrivning på engelska.
Hostade till lite lätt när chefen nämnde det, men va fan....det löser sig, hur bra blir inte det att utöka CV´t med?!
Har nu fått tillåtelse att gå en kurs i affärsengelska som bekostas av företaget, alldeles lysande....allt bara löser sig liksom.
Men jag kan ju å andra sidan känna lite smått efter alla år och alla turer att det är min tur med lite flyt nu :)
Så vad säger ni...kör vi så det ryker eller?
Ha en underbar dag därute för det tänker jag ha!!
Kram
Eder Jempa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar