Förberedde mig rent mentalt på en total förnedring men se där, det blev ju inte sååå illa som jag trodde...men däremot kan det givetvis bara bli bättre...mkt bättre *S*
Dessutom hade vi ett rejält snack om den mentala biten...den biten som är tyngst för mig just nu (se nedan)
Nu vet jag vad jag har att sträva efter och jag vet också att det kommer att krävas både disciplin och lite jävlar anamma...
Återigen så handlar allt om viljan....
Jag har haft det enormt stressigt sista tiden framförallt rent mentalt...Tyvärr är det mitt jobb och min arbetsmiljö som ställt till det den här gången.
Det har pågått en längre tid och har dessvärre bara eskalerat då inga chefer tagit tag i det tidigare, man har helt enkelt valt att blunda för det som pågår.
Nu har man insett allvaret i situationen och en utredning har påbörjats....synd bara att det skulle hinna få gå så långt att ett flertal människor skulle behöva bli lidande av det innan man tog det på allvar.
Det jag vill ha sagt med detta är att det mesta blir ju påverkat av hur man mår.
Sista tiden har jag verkligen mått skit även om det inte syns utåt alla gånger, men inombords har det varit totalt kaos.
Trodde aldrig att det skulle gå så långt att det skulle påverka mig på det sätt som det gjort...
Den lilla energi jag har när jag vaknar har jag fått använda för att orka ta mig igenom mina arbetsdagar...och det har inte funnits mkt mer över för att genomföra bra och tunga träningspass på den nivå som önskas även om dem blivit av.
Jag har pratat med Linda om detta, och boven i detta drama som kommer att hindra att snabba mål nås är just: ARBETET och stressen som den för med sig i detta nu.
Jag valde efter mötet med henne i förra veckan att min situation inte ska få förstöra för mig även på fritiden och min träning.
Jag satte mig ner och skrev ett mail till samtliga chefer som är berörda i detta (sparade på det ett dygn, tog hem och läste igenom vad jag skrivit om och om igen...) för att sen bestämma mig för att skicka det, det blev lite mail fram och tillbaka men när jag bad om lite mer känsla för den mänskliga aspekten på situationen så fick jag äntligen gehör....och för första gången på mkt mkt länge kändes det som att en tung sten släppte från mina axlar....ÄNTLIGEN!!!
Jag jobbar nu med att försöka tänka lite mer positivt för min egen skull och det får också saker och ting att kännas betydligt mkt bättre även om det inte alltid är topp...allt har sin tid!
Hursomhaver....Idag börjar jag fullfölja mitt eminenta kostchema på 1700 kcal per dag som nu tillsammans med träningen ska ta mig till bättre former.
Jag har satt upp små delmål på vägen och har nu fått restrektionerna från Linda att de tre närmsta veckorna nu blir utan ätardagar....
Med det menas då helt enkelt att jag inte frångår kosten eller gör några höjningar av vare sig det ena eller andra rent kalorimässigt.
Vi ska ses om tre veckor och då stämma av hur det gått med allt och se över om justeringar behövs göras!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar